jag är så jävla trött
på att aldrig få nog
att aldrig kunna säga nej

så länge jag andas så kan jag dricka mer

jag spydde på tunnelbanan idag
en härlig blandning av mjöd och öl
jag var nog uppe i 14e glaset när illamåendet tog mig på sängen

men det är att vakna upp med vetskapen om vad som hände
och att en person jag respekterade
såg mig som jag var då, som mest barbarisk och instinktiv
som får mig att tappa modet

och jag vet
samma gamla visa
"jag ska aldrig dricka mer"
inte förrän nästa gång
inte förrän nästa chans