2 April

Då har jag sagt det, jag sa vad jag kände till den jag tycker om och gissa vad svaret vart. Att den inte tycker lika dant om mig. Vilken förvåning.
Mitt liv har varit ett helvete, hela mitt liv. Jag har aldrig blivit älskad och jag har alltid varit för blyg för att fråga någon och nu när jag kommer till en bra skola, bra miljö och bra personer och börjar få känslor för någon så fick jag tillbaka en del av mitt självförtroende men allt gick till att fråga denna person och svaret vart nej. Inte för att jag trodde något annat men nu är allt borta, till och med lägre än innan. Jag har tappat lusten för allt, till och med livet. Jag vill inte dö men jag vill inte göra något, bara ligga någon stans och hoppas på att någon skulle bry sig men ingen skulle.
Det finns ingen mening för mig längre. Jag kommer sluta upp som någon som bor hemma och aldrig kommer vara tillsammans med någon. Jag vill bara vara älskad för en gång skull men nej. Aldrig och kommer nog aldrig bli heller.

Allt går åt helvete! Fan vill bara försvinna för alltid eller ha någon att prata med, någon jag kan lita på, någon som vill lyssna men inte fan finns det någon! Inte för mig i alla fall. Ingen jävla psykiatriker eller något sådant. Någon jag känner. Som dig jag frågade idag men nej....

Fan!