Efter pipet
Jag lyssnade av min telefonsvarare häromdagen, det var jag i andra änden, jag lät hälsa att ”jag aldrig kommer att älska”, jag vråla att ”livet kommer jag aldrig att tåla”, efter en stunds tystnad bröt jag ut i tydlig lystnad, ”jag är så liten att jag knappt finns till, så liten och ännu mindre därtill!” en stilla hulkning följdes av tårar i bakgrunden gormade några fulla dårar, i dånet hörde jag mig själv väsa fram hur ”jag fan i mig skulle dränka dem alla i en närliggande damm”, sedan vart det tyst och jag lipade fram att ”det är två år sedan jag blev kysst” vad som kom sen vill jag aldrig höra igen, jag raljerade om självmord och snyftade fram hur ”skönt det vore att ligga undan jord”, sedan kastade jag upp och gurglade mitt i allt något om att ”jag ger upp”, där sa det klick och bandet i svararen tog slut med ett tick.