Långsamt kryper jag upp längst vägen
varm och utmattad av resan

Första stegen var det storm, vinden slog mitt hår
hårt mot mitt ansikte

Landade sedan intill vägen på en sval äng
Den omfamnade mig med kärlek och trygghet
efter en omtumlande start

Slet mig sedan vidare längst vägen med känslan av att
ängen fortfarande svalkade min rygg

Gräset susade i den ömma viden och viskade att
jag måste göra resan ensam

Vidare jag kröp på blodiga knän