Det är när jag smeker er kropp med ögonen som jag förbereder er. Det är när jag tvålar in er kropp som jag andas först med lugn puls och sedan vartefter för varje moment som andningen blir kortare och pulsen snabbare. Jag sköljer av er kropp efter att ha som utforskat vart litet skrymsle av den och spolar så av den överallt så noga som aldrig det. Varpå det syns mig som dags att ta fram en mjukgörande salva att smörja in er med. Känn hur varsamt jag tar hand om er och låter mina händer gå på upptäcktsfärd över hela er underbara kropp. Det är med stegrad spänning jag ser fram emot att bestiga er och äga er helt och hållet.
Men när jag smörjt in kroppen är jag själv så upphetsad att jag måste få mig en kopp te och en smörgås. Där sitter jag i köket alldeles solo och intar mitt mellanmål. Köket är gnistrande rent och allting står och ligger på sin plats som om en skicklig hand varit där och ögon sett vad som göras måste för att hålla rätt ordning där.
Efter fikat sitter jag en lång stund och ser ut genom fönstret hur solkatter leker tafatt i trädgården. Hur blommorna prunkar och hur katten katten tar sig för med att smyga omkring tyst som på tå därute i dess konungarike. När jag sett mig mätt på denna utsikt går jag åter ut till er, min sköna. Där är ni, där jag lämnat er, utsträckt som en katt vilken nyss lapat morgonens grädde, sträckt på sig i hela sin längd och nu kurrar svagt i väntan på äventyret. Jag stiger fram vid er sida, öppnar dörren och stiger in i framsätet. När jag väl sitter bekvämt bakom ratten ser jag ut över instrumentbrädan vilken precis som utsidan glänser av en säker hands städmani. Jag vrider om nyckeln i låset varpå Rolls Royce-motorn vaknar med ett lätt spinnande. Det är väl att ni finns, min fru. Jag vet inte annars hur jag skulle klara mig här i livet, det är ju ändå minst två och en halv mil till samhället och mina ben är inte vad de varit.