-Jasså, det gör du? Själv sitter jag naken här,
besvär har tagit sin tillflykt i mej.
Tyvärr så känns det igen när mina tankar virvlar upp i stormen och försvinner innan jag kan nå dem.
Låt mej presentera mej själv: jag slår med böjningsformer och inbillar mej själv att det du gör mot mej höjer normer
men det betyder ingenting,
Så du kan dra åt helvete med dina gimmick-rim.
Telefonen på plats; avhängd från sin klyka,
låter mej själv dyka in i denna väl valda plats som består av skillnader mellan dej och mej.
Låt mej skratta åt dessa onyanserade bubblor av avsmak som omger denna tid av hånleenden.
Mina egna erfarenheter väger lättare än fjorton stycken snubbar ifrån elva tatueringsklubbar,
jag tänker mej själv till en enorm storlek som lämnar decimetertjocka avtryck i asfalten, som allt omkring oss består utav förresten. Det vet ni väl?

Skrik, plågor och smaken av asfalt