Varje steg jag tar
för mig närmare centrum
av mina egna tankar

Visst ser jag på samma himmel
som den trasiga mannen, eller?
och visst känner du, jag och hon

sårar..älskar..gråter..skrattar..

Jag snubblar fortfarande fram
genom minnen.
Hur många dagar som dessa
ska jag uppleva?

Visst ser jag på världen med samma ögon
som du, eller?
Minnen av underbart lindrar ömsom trasar

Vad får oss egentligen
att gå vidare?

Brinnande sympatier
lyckas bränna mig varje dag
Jag vill inte se mer.

Jag ska skratta åt livet
minst en gång innan jag dör.