Åh äntligen lyser vårsolen någon annanstans. Äntligen låter lungorna sig störas . Äntligen syns de tillsammans. Hon minns inte hur det kändes. Hur det var.
Hon minns inte läppar mot tunga. Ånga. Minnet är blått. Blottare parasiter foster dricker mjölk. Och hon. Det var marknad och renarna var i stan. De stod bara där. På storgatan. De tuggade gräs . Han skrattade. Han äger inte mig. De hade nittbälten också. Och grädden var sur. Gräs någon annanstans. Barn och pappor och mammor. Vilka var dom? Några andra. Inte som oss!
De skrattade för ensammast är starkast. Den som har ondast i nacken vinner.
Den som inte Sover på natten får guld och gröna gräsar.