Och nu finns det inte längre ord som kan förklara
Känslan inombords, som skriker och jag fruktar att
Det speglas i mina ögon som du alltid sade när vi låg
Bredvid varandra under en natthimmel med alla stjärnorna.

Alla dessa minnen då du fanns här bredvid är mitt sätt att överleva,
För jag tror än att det som vi hade gick förlorat men inte föralltid.

Jag kan inte ljuga för mig själv älskling, men jag kan försöka intala
Mig att jag hade funnit min inre styrka utan dig men jag vet att ditt
Leende fick mig att finna hopp i en hopplös värld och din existens fick
Mig att fortsätta att andas. Vet du vad, jag vet att kärlek är det bästa
Som någonsin kan hända någon det är därför det värker så fruktansvärt
När ens älskade försvinner.



Jag älskar dig,
För att du levde
Med mig och för
Att du finns där
Uppe väntandes
På din första
Förälskelse.

Men än får du vänta ett bra tag, för att jag har inte njutit klart utav
Solens varma strålar och månens vackra sken. Inte än älskling,
Men jag lovar att jag kommer. Och då ska vi leva om på nytt.