Det var en gång en pennvässare som satt fastskruvad på en lärares skrivbord. Hon hade suttit där längre tid än hon kunde minnas och varje dag fem dagar i veckan var det alltid någon som stack in en penna i henne för att hon var så bra på att vässa. Oavsett hur oansenlig pennan än var, om än den var knubbig eller smal, lång eller kort. Om pennan sett sina bästa dagar, kanske full av bitmärken eller stolt försedd med ett gummi i bortre änden. Så blev den nästan som ny när den gjort ett besök i hennes inre. Gamla trötta pennor fick nytt liv då de spetsades till efter bara några varv med veven. Det var ofta varma torra händer som höll i veven, men ibland kom där en kall och fuktig hand, en slapp hand utan vidare energi. Hon hade lärt sig att uppskatta de gånger veven drogs av en varm och mjuk hand. Då blev hon nästan upphetsad. Ibland smekte handen hennes kropp som av kärlek. Då kunde hon bli litet pilsk och putade med stjärten för att få pennan att tränga långt in i hennes inre och då blev också pennan extra vass. Så kom då fredagen och klockan ringde ut en sista gång, det slamrades väldeliga innan alla människorna var ute ur rummet och så blev det nästan alldeles tyst. Även på fredagarna kom det städare framåt kvällningen. Dessa hade ofta en hel bunt pennor de ville vässa och de hade så bråttom att de inte hann smeka henne alls och då kändes det inte alls roligt. Händerna deras var långt ifrån kärvänliga och hon längtade bara tills de blev klara med sin uppgift. När ljuden tystnat också från dessa människor hördes nästan inga ljud alls. Sedan blev det tyst sånär som på en och annan bil som körde förbi utanför. Ibland kunde hon höra fåglarna sjunga och ibland kunde hon förnimma hur de levde sina liv därute. När det blev mörkt blev det oftast alldeles tyst och då unnade hon sig vilan litet extra genom att försjunka i djup sömn med härliga drömmar. Det kom sig att hon mindes sin ungdom då hon haft ett skynke av tyg över sig efter varje dag då skolklockan ringde ut och fröken i katedern lade detta skydd mot damm över hennes styva kropp. Efter någon tid var det någon som hade gömt tyget för fröken och sedan hade det dröjt några veckor tills fröken lade på ett nytt skydd över henne. Det där skyddet hade gjort att hon kunnat sova lugnt. När helgen var över kom fröken tillbaka till rummet och många av eleverna kom också dit. Efter en tid hade skynket försvunnit ur pennvässarens tillvaro och något nytt kom det aldrig utan hon skruvades istället av från bordet ibland och dammades av. Några gånger i sitt liv hade hon blivit rädd. Fröken var inte längre riktigt nöjd med hur hon vässade pennorna och så hade hon kommit till ett rum att vänta i en hylla tills en vaktmästare hade att skruva isär henne och fixa till henne nästan som ny. Efter varje sådan utflykt kom hon tillbaka till rummet och läraren igen nästan som ny och det kändes så skönt att vara tillbaka på sin gamla plats igen. Efter flera år hände sig en sak som hon inte förstod sig på riktigt och sedan blev hennes liv sig inte riktigt likt längre. Det var en fredag förmiddag, det hade ännu inte dykt upp några elever än. Det verkade som att fröken var litet tidig just den morgonen. Fröken låste som vanligt upp dörren, varpå hon hängde av sig och satte sig på stolen bakom katedern. Hon bara satt där och såg ut genom fönstret som drömmande med armbågarna på bordsskivan och ansiktet i händerna. Efter en bra stund hördes det en svag vissling utanför fönstret varpå fröken reste på sig och gick fram till ett fönster. Det stod en stege rest mot fönsterväggen och när hon öppnat fönstret steg en av eleverna in genom det och ned på golvet i rummet. Pojken stod stilla ett tag och bara tittade på sin fröken. Han var den längsta av pojkarna i klassen och hade rött kortklippt och en smula burrigt hår. Plötsligt hände det någonting konstigt. Pojken och fröken närmade sig varandra och kramades. Inte så där som hon kramat någon av eleverna som kanske var ledsen över något på en lektion. Utan med en märklig iver. De kramades och det hördes en kraftig andhämtning. Ljudet av kyssar tystade en stund dessa första ljud. Sedan gled de isär från varandra igen och började ta av sig kläderna. Fröken drog ner pojkens byxor och drog upp hans skjorta så hon kom åt att smeka hans bröst och kyssa honom litet överallt. Pennvässaren kunde inte alls förstå vad som skulle hända härnäst och inte heller kunde hon förstå varför det pirrade i kroppen på henne. Pojken å sin sida tog av fröken den blommiga blusen och tog sköt upp hennes kjol medan han lirkade av henne trosorna. De förenades då och då i heta kyssar medan de kämpade en smula med kläderna. När bysthållaren kom av tittade ett par näpna bröst fram och genast var pojken där och kysste och sög på dem. Ljuden från fröken kom sig av att hon hade ont i magen trodde pennvässaren som brukade få ont i magen när städarna vässade sina pennor i henne alldeles för vårdslöst. Sedan ställde sig fröken på huk och tog någon sorts mjuk penna mellan läpparna och verkade vässa den, men istället för att den blev kortare av behandlingen så växte pennan. Detta var sannerligen märkligt. Rena trolleriet vad det verkade. Några spån gick inte att se heller, de skulle i så fall ha hamnat i frökens mage förstås. Frökens händer vandrade över pojkens höfter och stjärt medan hon vässade pojkens penna. När fröken verkade ha fått nog så lade hon sig över några bänkar och särade på benen, medan pojken smekte hennes kropp och de mumlade ord till varandra, men det gjorde så grumligt att det var svårt att urskilja några riktiga ord ur deras språkresa. Pojken kysste fröken och var väldigt vänlig emot henne medan han verkade vänta på något. Därefter steg han upp på en stol och lade sig över sin frökens kropp. Men det måste ha blivit fel någonstans för de reste på sig igen och den här gången gick fröken fram till katedern och lutade sig framstupa över den så att de små toppiga brösten lade sig på plats på bordsskivan. Pojken kom efter och när han stod alldeles intill så putade fröken bakåt och då förstod pennvässaren att här skulle han vässa sin penna i fröken igen, fast i en annan öppning. Kanske hade pennan blivit för lång sedan fröken haft den i munnen. Pojken trängde sakta in sin penna i fröken medan konstiga ljud kom ut ur hennes mun. Men istället för att ha en vev i sin hand och istället för att bara tränga djupare in i fröken, lät pojken pennan tränga först in i frökens inre och sedan drog han ut den nästan helt igen. Kanske för att kontrollera att han fört in den horisontalt, vilket är väldigt viktigt för att pennan skall bli lika bra vässad runt om. Så höll pojken på utan att riktigt kunna bli nöjd med resultatet. Men han var i alla fall snäll mot fröken under tiden för han lät sina händer smeka hennes kropp medan han tvekade om han skulle vara inne i henne och få pennan riktigt vässad eller om han skulle dra sig ut ur hennes kropp. Efter gott och väl tjugo minuter bestämde fröken åt honom. Hon tröttnade nog på att han var så velig. Så hon reste på sig och gick och satt sig på stolen bakom katedern och det måste hon väl ha gjort för att lära honom att bestämma sig. Hon var ju trots allt pojkens lärare. Men nej, pojken följde efter och tecknade åt henne att resa sig från stolen, så han kunde sätta sig istället. Snäll som fröken var lät hon honom ta plats så att han kunde sitta och vila sig. Men så snart ha satt sig och lutade sig bakåt i stolen kom fröken och ville vara med. Varpå hon satte sig i hans knä eller något närmare honom och så var de riktigt nära varandra igen. Efter en väldigt kort stund började fröken att röra på sig. Hon rörde sig konstigt. Upp och ned i en sorts sugande rörelse medan pojken höll sina händer på hennes bröst och smekte och gned dem. Han var väldigt snäll mot sin fröken som verkade ha ont i magen igen för hon stönade alldeles förfärligt och pojken härmade hennes ljud för att visa sin sympati medan han smekte brösten och kysste frökens hals. Pennvässaren kände sig egendomligt varm och detta trots att hon inte hade någon penna i sig för att vässa. Kanske låtsades fröken att hon var ute och red för det var en sorts ritt hon utförde i pojkens knä och famn. Plötsligt verkade pojken stelna till och så ryckte det en smula i hans kropp medan fröken plötsligt saktade ner sin ritt och slutligen satt helt stilla. Där satt de och smekte varandra en stund och sedan reste fröken på sig och hämtade litet mjukt papper från en rulle hon måste ha haft i sin väska. När hon använt papperet på dem båda började de klä på sig igen och stannade sedan upp och kramades och kysste varandra igen. Sedan klättrade pojken ut genom fönstret och ned på gården igen. Fröken lät fönstret stå öppet och gick sedan och satte sig bakom katedern igen en stund innan hon gick och låste upp dörren till klassrummet och ställde sig att vänta på att klockan skulle ringa in till första lektionen. Pennvässaren förstod att hon bevittnat något ovanligt och väntade själv på att dagens första penna skulle föras in i hennes kropp för att sedan dras ut igen som ny.