Ja, det är lika bra jag förklarar mig. Att tjäna 59.766 kronor i månaden, som jag gjort en tid som Lo ordförande, det är jag värd. Inget jag hymlar över eller gör en Kennel utav!
Utöver det har jag fått styrelsearvoden från flera av de 20 styrelser där jag satt. Nu har jag dock avgått från 9 utav dem. Bara för att visa att jag kan göra ett grundligare och bättre arbete där.Nu menar jag inte att at kan göra ett bättre arbete där i det styrelserna som jag avgått ifrån!
så nu kan jag med gott samvete vara lite lätt omtöcknad i det 11 stryrelserna där jag sitter kvar. Annars så har ingen upptäckt att det uppdragen som jag nu avgått ifrån, var det som jag fick minst arvode ifrån. Jag menar, grävande journalister i Sverige! Hallå! Det verkar vara ett bristyrke. Därför skriver jag så öppet och ärligt om det hela, jag gillar pengar.



Vi har bildat det tillsammans, alla centrala parter på arbetsmarknaden. Inte alltid överens förstås, men så otroligt viktigt att vi gör vad vi kan för att få att icke-diskriminerande arbetsliv. Det är ovärdig ett välfärdssamhälle att människor ska behandlas olika beroende på vilket ursprung man har. All diskriminering är naturligtvis av ondo - lika värde och lika rätt måste gälla i allt. Då AMF direktörer får miljoner i ett pensionsavtal så är det inte mer än bara rätt. Jag menar, jag själv har varit undersköterska och tjänat lika mycket som en socialbidragstagare får i månaden! Då tycker jag att jag nu kan höja standarden för AMF direktörer i deras pension då det avgår! Jag förväntar mig själv att få ett likadant avtal då jag går i pension. Ja, klarhet och inga tecken på missförstånd får råda längre mellan oss arbetare. Vi står upp mot cheferna som tjänar storkovan och utnyttjar den stackars arbetaren som sliter för brödfödan. Det är därför jag är så trovärdig.













Åsa Linderborg/AB: ”…jag minns ett panelsamtal jag deltog i för tre år sedan. Jag ville prata om de höga lönerna inom arbetarrörelsen, att de är en förklaring till avradikaliseringen. Wanja Lundby-Wedin förstod inte alls vad jag var ute efter. Det är inte beklagligt, menade hon, att en fackföreningsledare tjänar flera gånger mer än genomsnittsmedlemmen i LO. Hon upprepade ord som ”ansvar” och ”kompetens” och när jag gick från ABF-huset kändes det som jag lämnade lokalerna på Svenskt Näringsliv.”