"Jag är tom nu.

Min kropp är ingenting.

Jag finns inte, inte just nu.

Jag är ingenting.

Min kropp är blandad,

med luften.

Så stilla.

Inte ens en vindfläkt.

För jag orkar inte röra mig

Jag formar ord i mina tankar.

Allting förknippas med död.

En sekunds tänkande, en millimeter och sedan ett sista andetag.

Mina tankar förgiftas av tanken på mitt sista andetag.

Mitt slutgiltliga andetag ligger en millimerter hud bort.

Det skrämmer mig egentligen, men jag har romantiserat det till någonting vackert.

Orden i mitt huvud sköljer över mig, men renar mig inte.

Jag är förgiftad, jag har alltid varit förgiftad och jag vet inte hur länge till jag kommer vara det.

Så länge orden smittat mitt sinne, kan jag inte fly från dem.

Jag har insett att jag inte kan fly från mig själv, men jag försöker ändå.

För jag föraktar verkligheten."