De senaste dagarna har känslorna rivit i mig mer än vanligt. För en liten stund tappade jag balansen och lät min sinnesstämning krossa mitt förnuft.
Mitt filter mellan hjärta och hjärna som tydliggör den tunna linjen mellan realitet och fiktion tycktes på nåt sätt ha proppat igen och på så sätt bildat en samlingsplats för mina irrationella tankar.
En obehaglig sekund av dåtidens ickebefintiliga jag.

När jag vaknade hade gråskalans nyans ljusnat.
Ett bevis på att nutidens jag existerar mer än någonsin.