I söndags kom dessa ord till mig som nu har blivit till en text
Vägen till källan
Vi följer en slingrande grusväg
i skogen med våran bil denna
underbara och soliga dag
vi har bestämt oss för att åka
ut på tur i vårens tid för att
titta på en sevärdhet i det
underbara landskapet Dalarna
där jag bor
det står att man ska följa anvisningarna
för att hitta till platsen dit vi ska
plötsligt står det Springkällan på en
skylt och vi stannar bilen i skogen för
att följa en upptrampad gångväg
mina fötter får gå på härligt mjukt underlag
i skogen stannar jag till och andas in ren och frisk
luft och där växer vitsippor och en liten vit
blomma som ler mot mig så vackert, jag vet ej namnet
kanske en skogsstjärna eller något sådant
plötsligt hör jag ljudet av porlande vatten,
jag står på en hängbro och sluter mina ögon
för att lyssna på vattnet som sjunger sin alldeles
egna sång
när jag öppnar mina ögon så ser jag framför
mig hur Springkällan sprutar upp ur ett hål i
marken
det är en åder som de har träffat på när de
skulle borra efter olja och plötsligt så steg
vattnet upp
jag står och ser på det friska vattnet som för
mig känns lite som magi där det sprider sig uppåt
trots att det är vår och på väg mot sommarens
underbara tid så blir jag att tänka på att
här vid denna vackra källa i vintertid så har den
säkert format sig till en underbar isskulptur för den
som hittar hit i kylig vinterdag
vägen till källan den finns till för den som vill bara
få vara för sig själv och njuta av vattnet som låter
och verkligen göra som Bellman skrev
vila vid denna källa
090517