Vers 1

Lagom besatt
i en
sagosam natt
hölls jag
sysselsatt.
Aningen kär
men mest
var det ’det där’
och just hans begär.
Smickrande talte han,
med ordkonst betalte han.
Beträdde mig
och därefter klädde sig.
Bergtagen såg jag
den dagen vägs ände
för mig!

Refr.
I själ och kropp, i dröm och vaka
närdes ett hopp att få tillbaka
lusten att vara till,
att aldrig mer i ens liv fara vill.
Skogsrusigt glad evad som händer,
fullskrivna blad som stolt jag vänder.
Sägenomspunnen vår
befamnar den som nu nyfunnen står!

Vers 2

Kärlek och så,
typen
där man är två
unnas
några få.
Glädje och glam
kan nog
vägas i gram
för en allvarsam.
Hör på solisterna,
som tonsätter bristerna!
Om jag förför,
så är det vid mig jag rör.
Luftburen är jag
för turen har vänt i
ett slag!


Refr.
I själ och kropp, i dröm och vaka
närdes ett hopp att få tillbaka
lusten att vara till,
att aldrig mer i ens liv fara vill.
Skogsrusigt glad evad som händer,
fullskrivna blad som stolt jag vänder.
Sägenomspunnen vår
befamnar den som nu nyfunnen står!


Mina tankar
vandrar i vindlar.
Kasta ankar!
Vissheten svindlar.
Kanske uppfyller
men säkert förgyller
jag allt!


Refr.
I själ och kropp, i dröm och vaka
närdes ett hopp att få tillbaka
lusten att vara till,
att aldrig mer i ens liv fara vill.
Skogsrusigt glad evad som händer,
fullskrivna blad som stolt jag vänder.
Sägenomspunnen vår
befamnar den som nu nyfunnen står!