Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag var väldigt trött när jag skrev den här.


Mitt i natten.

En viskning i natten, hängandes i den tunga luften.
darrandes av trötthet och ansträngning att vara alert.
nersliten av dagens tunga slit och utdragen av sömnens brist, de sötaste ord som slinker förbi den tysta munnens mjuka läppar, ord som mjukt berör de dövas öron, döva från dagens skrik.
En tystnad i mörkret som sakta bleks till dagens gryning.




Fri vers av Eremit
Läst 363 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-05-29 01:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Eremit