Jag darrar där jag sitter
Spänner mig
Kniper ihop ögonen
Mörkret tätnar
Dimman kommer
Jag drar efter andan och håller den
Slutar sakta darra
Mörkret tätnar mer
Ett svart hål
Jag öppnar ögonen och ser tomt ut i luften
Sväljer skriket
Låter alla känslor sväljas
Så som jag alltid gjort.
Då kan jag för stunden slappna av...

Men jag vet ändå.
Innerst inne.
Allt finns kvar.
Växer, en mörk, rörlig massa
Hotar att tränga ut och kväva
Hotar att sprängas
Skriket vill ut
Känslorna vill ut
Men jag stänger dem inne
Jag vill inte förgöras...
Jag är rädd...
Släpper jag förgörs jag
Släpper jag förgörs andra
Låser jag förgörs jag
Men jag skonar åtminståne de andra...