Det var då jag mötte dödens blick, när hon kom till mig denna vår. Ty hjärtat frös när jag domen fick, hon ifrån mig för alltid går.

Jag kände livet brista itu, det jag fasat som mest av allt. Vår framtid blev intet här och nu, min kärlek besvarades kallt.

Jag sårat har vad jag älskar mest, min längtan rann över till slut. Få ro i sinnet det blir en test, jag önskar hon blir som förut.

Skuld och ånger dansar balett, trampar djupare för vart steg. Driver mig bort från forntida vett, den tid då jag höjder besteg.

Livet nu hänger på ödets brant, jag naglar mig fast blott av hävd. Jag har nu ankrat på egen kant, ty annars hon skulle bli kvävd.

Jag söker ljus i desperation, en längtan att lycklig vara. Säg var det livets sista passion, Gud hjälp mig binda min snara.