Överklädda businessmän möter nu de upprivna hemlösa, utan ett ord möts deras blickar. Kanske syns en antydan av avskräck och avsmak i detta möte. Mitt i denna obekväma situation placerar sig den man som tappat bort sin jacka. Längtande blickar uppenbarar sig i hans mörka ögon, blickar inåt butikens Rolexklockor som ligger tappert på den gröna sammetsbädden, där dröjer mannen kvar ett par ögonblick, möts ständigt av uttömda själar, tar ett stort steg tillbaka och beundrar sin spegelbild i skyltfönstrets reflektion. En optimist i denna gråa vardag.

En äldre sliten man passerar utan att någons blick faller på honom. Under hans mörka glas studerar han allt och alla, fortfarande utan att någon annans ögon hinner vila på hans marina utstyrsel. Raska steg träder in i hans ställe, en yngre. Ett försök till en hälsosammare vardag dunkar upproriskt innanför gossens skallben. Kanske vill han liksom de flesta andra göra skillnad i livet, kanske hade han bara lust för en joggingrunda.

Nu dras en hund dramatiskt över det kalla kakelgolv som döljer underjorden. Med nosen åt alla väderstreck letar han efter inbjudande lukter. Små tassar trippar långt nere liksom en ballerinas fragila dans. Ett påklistrat leende på mannen jämte kvinnan som överkonsumerat solens strålar, en kvinna med en röst vars ton utbrister överkonsumtion av cigaretternas dödliga vågor. Rädda honom ifrån henne genast, han är plågad.

Intima par korsar även trottoaren, de vars händer är inflätade i varandra såsom Sverige och Finland hör ihop med varandra. Kärlek och alkohol. Kärlek och hjärncellsdödaren, kärlek och organdödande drycker, hand i hand över trottoaren.