"jag vill bo i en gammal lägenhet med vackra färger
och utanför ska folk äta bullar på kaféer och vara tjocka och glada
finns få saker som gör mig så glad som tjocka, glada kinder."
sa jag

och han sa, med samma dryga jävla attityd som vanligt
"eller så får du väl bara inse att livet inte är som i amelie från montmartre"

fuck you!
tänkte jag

nånstans är det färgglatt och fint
där kan jag och min katt bo och jag kan teckna och må bra och dricka öl på fina ställen och dansa till come on eileen