Pojken sitter i den mörka vrån
Han är två oansvariga personers son

De två föräldrarna bråkar
och varandra förolämpar och tråkar

"Nej ta du ungjäveln, Siw,
Jag vill inte ha honom i mitt liv"

"Jag kan tänka mig barnet i fjorton dar,
hur fan kunde du bli en sån dålig far?"

Men det är inte bara Johan som dålig förälder är
ty Siw sig ej heller i förmyndarrollen klär

Men barnets känslor, vad det tänker och tycker
Håller sig inne i huvudet, spänner och trycker

Pojken vill sina funderingar säga
Men talet får för modet väja

När äktenskapet mellan vuxna bryts
Växlas dessa vuxnas tankar, ord förbyts

Men barnet då, i sin ensamhets borg
Ska det dras med sin oändliga sorg?

För barnet har också riktiga emotioner
Även fast dessa inte är röda som pioner

Ty barnet sitter och gråter där i vrån
Nu är han ödets och ingens lille son