Gamla äktenskap
Mycket tunnslitna lakan, oklanderligt rena
På morgnarna ett mummel med långa intervaller
På kvällarna har språket redan uttömt sig själv
Behövs inte längre
I väggarna väntan
Djupt i unkna lådor en lukt
av hemligheter
som ingen kommer åt
Förseglade är de
Med ömhetens sigill
Eller uthållighetens?

Som om någon skillnad slutgiltigt fanns