Vers 1: Skuggan leker på min hud när de lekande löven blockar solens syn. Vinden från det klara havet hjälper gräset på stranden att föra dialog. Den rödgula färgen av sommar lysser upp, bakom de gamla hustaken i stan. Eller drömmer jag?

Refr: Jag har aldrig varit, är, ska vara, än jag är nu. Men jag vet att det snart kommer ta slut. Ja, den dör men den glöms inte bort väntan är lång, men den kommer tillbaka igen. sommartiden. sommartiden.

Vers 2: Du har aldrig varit så vacker, som du är nu. När solen lyckliggjorde dig med gyllene hud. Du ser ut som en lurad ängel på, missledd altitud. Eller drömmer jag?

Refr: Sommaren lever jag vet, för att jag, känner dess puls, och när den dör fäller du din gyllene hy. Vad som stannar kvar blir minnen av när det försvann och lämnade oss stående kvar som spöken. Väntan i mörket blir lång, men den kommer tillbaka igen. Sommartiden, sommartiden

Vers 3: När solen går i moln och det blir perrongträngselsässong för en andra gång. När din balkong står kall och tom. oh, väck då de döda med lyrik, för vad bättre sätt att minnas livet än med ljuv sommarmusik.