Jag sitter på en parkbänk en varm sommar dag,jag känner solens strålar mot

min kind.

En bit längre bort sitter en grupp män under ett träd.Dom skrattar ,skriker och

häver sina öl,alla utom en.

Mannen i grönt ser trött och sliten ut,mannen i grönt stirrar tomt framför sig

hans ögon är trötta och saknar liv.

Jag undrar vad han tänker på?Kanske hade han drömmar om ett annat liv,

kanske blev det inte som han ville men varför valde han den vägen.

Jag undrar var det hans eget val eller var det en fel skyltning i livets korsning?



Jag undrar varför blev det så här.Är det kanske genetiskt betingat att födas till

världen och bli en missbrukare,en missanpassad som inte passar in

någonstans,mer än med sådana som inte heller passar in eller är det ödet.

Den fria viljan finns det säkert dom som säjer och visst vi gör våra val, men

kan kanske inte alltid se följderna av ett felaktigt val och handlande.

Tänk att passera genom livet och knappt synas,att bara existera men ingent-

ting mer.

Jag kliver på bussen och åker hemåt,i dag har mannen i grönt inte passerar

livet utan att synas,nej i dag såg jag honom och jag hoppas att denna vilsna

själ en dag skall hitta hem,att hans ändlösa vandring efter mening skall ta slut

Jag tänker ibland på mannen i grönt och känner tacksamhet för det jag har,


små tankar Elvisa