Modesty Blaise returns
Det var tyst och det var mörkt, Modesty tittade neråt i brunnen av svart trist enformigt vatten och klamrade sig fast med sina händer i skrevorna mellan de hala stenarna och började sin klättring uppåt. Hon hade halkat ner några gånger men nu fick det verkligen vara nog. Slutligen var hon uppe över kanten, kravlade upp, ställde sig och skakade av sig tid och rum. Den gode vännen Ethan Hunt som äntligen, äntligen fått åka på semester från Mission Impossible hade frikostigt lämnat ett uppdrag till henne som avgjort passar alla kvinnor bättre. Modesty dagdrömde lite till innan hon satte på sig de svarta glasögonen.
Bunden vers
(Sonett)
av
Penelope
Läst 499 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2009-07-13 22:30
|
Nästa text
Föregående
Penelope
Senast publicerade
Epilog Minns är Samtal Denna han är din Even I can tell a great lie Nattönskan lovar
Se alla
|