kanske är förklaringen så enkel
att vi likt en skärmflygare
fångades av en kastvind
som förde oss högre än trädtoppar,
hustak och Eiffeltorn
men som bryskt släppte greppet
likt en katt som leker med en mus

som lät oss falla och störta
som om vi vore fallskärmshoppare
istället för skärmflygare
men vi var inte utrustade med fallskärm
det verkar inte bli något mjukt avslut
och likt musen ser landningen dyster ut
det är ingen hållbar situation vi hamnat i

vi behöver inte dansa såsom vi gjorde
när vi fångades av kastvinden
och svävade bland molnen högt ovan
vi behöver inte brottas med fjärilarna
som invaderade oss den ljumma junikvällen
vi behöver absolut ingen sagostund
med samma känsla som den första kyssen

men vi förtjänar att överleva tillräckligt länge
för att gågator, hustak och Eiffeltorn
ska acceptera min hand i din
ja, vi förtjänar att överleva för här står jag
på en klippkant och väntar på kastvinden
du är någon annanstans och pratar om skillnader
pratar om tider och att det helt enkelt
inte finns mer än sju dagar på en vecka

men jag lovar, jag ska ändra på det
men jag lovar, det ska finnas en dag för oss

för vi förtjänar åtta dagar i veckan.