Nu ämnar modet svikta
För vinden bär ditt namn, i samma takt som du själv reser
Du lämnar din historia där den hör hemma.
Du lämnar den bakom dig.

Ditt synfält vidgas i takt med förståelsen inför din situation.
Ingen är ofelbar- ingen är perfekt.
Är någon stor nog att förstå vad dom räds?
Vågar du konfrontera din skugga- min älskade?
När modet brister står jag där- och hjälper dig.
För jag lovar- ingen vill dig illa.

Jag ser hur insidan vänder sig- och hur din själ får bristningar.
Dina tårar. Dina diamanttårar visar sig, och delar av tro försvinner.
Jag vill hålla dina händer mot min famn. Jag vill visa dig..
.. att vi är alla värda att litas på.
Ingen vill dig illa.

När jag ser dina andetag förvandlas till droppar av desperation-
som rinner av insidan på plastpåsen du tvingade över ditt huvud
Då är du inte ensam i att gråta.
Våra själar smälter- förtvinar och förångas när du lider.
Låt mig hjälpa dig- Att dölja dina sår för dom som undrar.
Visa dig stark.
För ingen vill dig illa...

Tänk om det vore så väl.