(the song remains...)
så kommer wojtek ihåg
wojtek vaskar sitt ögongrus
genom en tredje eller fjärde
marlborogrå slöjrök - matchar
sjöns juniyta på höger hand
hans grumliga harkling slår an
stenskottets perfekta stjärna -
rutans vindavvisande sluttning presenterar utan
förvarning en hågkomsts hisnande panorama
då vajern i mitträckets spännings skugga
lägger sig som laijsas brudlakans broderier
i körfältet från öster kastar hon sina stygn
en hälsnings trådtunna genans i
en morgonrodnad från narva i
ett gultransparent instamaticblekt
sjuttiotalsljus mot bomullsbrynjan
kittlande vaj av timotej emot låret
skör och solkigt förförd av
hennes ögonlockslöften av
gaslågsblå vodka spilld i och ur
förgätmigejmönstrad servis
av porslin - hennes hys hetta
hur föreföll
han henne
orakad idag - skulle hennes handrygg
kanske alls inte ha förebrått hans kind
hade han fått väga den ännu - mot hennes
vita lättjas oskrivna skulderblads minne - om