"Ingen födsel på gång här" röt den unge AT-läkaren till jordemoderen och försvann.
Tyst natt - ett stilla puttrande och klirrande av instrument som kokades i autoklaven borta i hörnet.
Lugnt, stilla , en sjuksköterska kom då och då in och pysslade omkring.
Var tredje minut ett våldsamt blodflöde. Barnet hade längesedan slutat sparka i magen. Klockan tickade på väggen, minuterna, timmarna svann. Långsamt rann livet bort.
Inga läkare fanns tillgängliga på förlossningsavdelningen.

Dagen bröt in - plötslig aktivitet, ljus tändes, dörrar smällde, personal sprang in och ut igen, telefonen ringde; morgonpasset startade. Ingen bårpersonal fanns ännu på plats. Den spenslige läkaren tog mig i sina armar och sprang genom kulvertarna till ett operationsrum. Den sista krampen löstes upp av en spruta. Oh, tack!tack!

Rapport: Gentofte Sygehus 1956: Fostret dött av kvävning på grund av framförliggande placenta; ålder 30 veckor, kön icke uppgivet.