Det hörs snyftningar,
men ingen som ser den som gråter.
För den e ensam,
i ett mörkt rum.
Den e rädd,
rädd för mörker och ensamhet.
Ingen ser dom stora tårarna som rullar ner,
för det e mörkt och ensamt.
Hon söker utan resultat efter ljuset,
hon blir mer rädd och gråter mer.
Det finns bara hon,
ingen annan där.
Hon vill inte längre vara ensam och rädd,
hon vill vara trygg och tillsammans med någon.
Hon gråter mer,
men vem e denna flicka som gråter,
e det du eller jag?