När han var natt fick han ofta
hämta vatten från brunnen på baksidan av hönshuset
Nu höll han sig stilla
Persienner och vattenbryn alltför stilla
Ett glas och en sista önskan
I korridoren mellan våtrummet och torken ville han
att de skulle träffas

Minnet höll han rakt som ett vattenpass
När de sågs
Hon ville inte men stod där ändå
urvriden, handfatsblek utan
annan önskan än att aldrig åter
Så blev det