när mike monroe var som vackrast

och när isbrännan var hårt

när den värld som stötte ut oss

sa att vi behövde vård

ledde du mig bort från flocken

till en lugn plats längre bort

där jag än en gång fick varsebli

att underbart är kort

tjugosex år har förflutit

sen den underliga dag

då det hugskott som du skjutit

träffat kärnan i mitt jag

när man nu har blivit vuxen

händer ingenting sånt där

jag har bränt mig väldigt svårt nu

och ska aldrig mer bli kär

man ska aldrig säga aldrig

säger vänner runtomkring

det bevisar bara att de inte

fattat någonting

men den sommaren det hände

nittonhundraåttiotre

är en ljusglimt i elände

lite socker i mitt té

LARZ GUSTAFSSON    3/8 2009