Ligger på rygg på bottnen av en båt,
mitt ute på ett öppet hav.
Var jag är eller vart jag är på väg har jag glömt.
Det har inte längre någon betydelse,
allt som behövs finns just här.
Havet, himlen och jag.
Det blir inte ensamt för om dagarna värmer solen mig
och på natten talar jag med stjärnorna.
Ibland kommer vinden på besök och gungar min båt.
Gungar den som en vagga och vaggar mig till sömns.
När jag vaknar igen är vinden borta och jag är ensam,
solen har gått i moln och stjärnorna har ännu inte vaknat.
Allt som finns här nu är havet, himlen och jag.
Men det är ju också allt som behövs.