det var jag och de normala barnen

vi lekte tillsammans trots allt

fastän jag hörde hemma i avfallskvarnen

och de var jordens salt

det var missanpassad och välanpassade

i fredlig samexistens

fast galoscherna inte alltid passade

kom vi faktiskt bra överens

det var jag och barn som ingen skämts för

i sandlådor, gungor och skog

och vi njöt vårt sextio- och sjuttiotal

vi fick aldrig någonsin nog

det var jag och alla mönstergossar

som aldrig utmärkte sig

det var nöjda mödrar och stolta fäder

och aldrig några nej

du förnekar kanske det jag beskriver

men då undrar jag: VAR DU DÄR????

om inte, hur kan du vara säker på

vad en idiot är?

LARZ GUSTAFSSON   090804