Holländska, eller flamländska, som det kanske heter, två
unga, han med bärbar, ivriga fingrar över tangenter, hon
med vitt vin och en fetaostsallad, entusiastiskt pratande,
jag, vid mitt bord, en kvadratmeter, stadens kulturradikalfik
Jag känner mig inte helt hemma här men det är hit jag går
En stor stark, och sol kröp fram, de där ute, de flesta med
cigarett i hand, de bryr sig till synes inte så mycket om sol
i deras ansikten, keps, hatt, svarta jackor
Nu blev en stol ledig i solvärme, och där satt jag snabbt, samtal
omkring mig, filosofi, poesi, musik, anarki, nej, det här är
inte mitt hem, var är mitt hem?
Det pratas danska vid ett bord, pipor och om Köpenhamn,
det låter fan så intellektuellt, jag minns mina forna vänner
från Lövestad, Köpenhamnare i förskingring, de hade gillat
att sitta här med mig, med öl i sol
Var hör jag till, vem vill vara med mig, varför leder jag mig
ifrån de som söker mig?
Molnen drar över, domkyrkan så gul och grå, maj, Lund,
Ariman, jag är inte här, varför sitter jag här då?
Toscana, en skön dröm, är det du och jag, en ständig fråga
för mig, är vi i juni, alltid den frågan
Solen försvann i tanken, kan jag kärleken?
Nu får jag gå hem, kanske finns ett mejl till mig, är det
ensamhet?
Jag känner kyla, det blåser på Kungsgatan, saknad, din
värme