Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skriven 16 dec 2006, berörd av en man


Du ler mot mig i solen



Om jag kommer med tystnaden ifrån havets botten
Tar du emot mig då?
Om jag kommer ifrån urskogen, ridandes på en vildhäst
Tar du emot mig då?

Jag vet att du är rädd ibland
Rädd att världarna ska falla samman
Jag vet att det är nära nu
Jag viskar tyst ditt namn mot jorden
Du bär en sten i handen, den jag burit i mitt bröst

Jag ser dig stå på stranden
I evighet mot solnedgången
Jag längtar så till stunden att få vila i din famn
Du ler mot mig i solen
Stenen faller ur din hand

-----





Fri vers av Solrymd
Läst 876 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-08-13 16:32



Bookmark and Share


  Johan Bergstjärna VIP
Det var en skön dikt! : )
(hoppas dom fick varandra...)
2009-12-09

  Cosmic Johanna
Mycket vackert möte,

blir inspirerad och bokmärker jag med:-)

en skön stämning som sprider sig genom dikten,

läste flera av dig och de har alla en skön stämning...

en fräsch anda.

applåder!
2009-08-16

  Night Soul Woman
Vackert skrivet, likt en indiansk saga : ) *bokmärkes* fina ordbilder, tack för läsningen!
2009-08-13
  > Nästa text
< Föregående

Solrymd
Solrymd