Låt endast ett begär allena råda

och därigenom livets härlighet beskåda.

Det visaste begäret av dem alla

är att innerligt önska att varje ögonblick

skall få blomma precis så som det gör.

Då finns det inget motstånd som närvaron stör.

När allt tilllåts vara som det är,

vem eller vad är det som upplever det här?

Vad är det som är orubbligt närvarande i livets rika flöde?

Kan detta vara ett obeskrivbart befriande gyllene öde?