Det har gått 8 månader, och jag klarar inte av det här.
det har aldrig funnits någon annan
än du
jag kommer ihåg när du rättade mig
då jag sade 'än dig'
'jag är längre än dig'
'än du!' brukade du säga
och vi kunde bråka om det där
fastän jag visste att du hade rätt
ingen rättar mig nu
och jag kan inte dansa mig igenom de här dagarna
utan Dig
vännerna fanns här att städa upp röran, som var jag, efter det att du lämnade mig
de fanns där för att plocka upp spillrorna
men det ligger några bitar kvar
mellan kullerstenarna i gamla stan
som ännu inte plockats upp
tills vidare
är jag som ett pussel
med bitar som saknas, aldrig komplett
så länge som något saknas
och den sista biten som saknas
är din kärlek