Jag har en inre ilska som vill slappas ut så den kan bli fri som molnen flyga högt upp i himmelen. Jag håller denna ilska inne för jag vet vad som sist hände när jag släppte ut den. Jag är rädd för mig själv, trött på att uppnå vad andra vill och inte jag. Låt mig va mig själv, i ställe för att till slut se mig själv spricka och se den röda eld av ilska flyga ut. som knytnävarna flyger mot det ena ansiktet och det andra starkare jag är och mer erfaren jag är men ändå så rädd. För detta är inte vem jag vill va.