Här igen:
Du ligger på britsen
Sitter i klungor runt dig
Intorkat blod vid din mun
Och tovor i ditt avkapade hår
De kritat vita väggarna kryper tätt
Sluter mig i din famn
Och tåras nu

Det berättas för mig:
Stålmannen klättrandes på din rygg,
pilbågar och träbåtar,
plocka plommonpajer från träd,
äta ugnspannkaka utan pannkaka,
som drottning Silvia vinka efter dig på buss 300 mellan Uddebo och Göteborg
Och sedan somna i en madrass under dina vaggande fötter

Pappa, jag kan inte förstå när jag är där igen
Talade med dig idag
Vid stenen som ser ut över vattnet
Och du satte dig ner hos mig
Du log och talade om Siljans vågor
De slår upp mot din sten idag
Vågorna, pappa
De slår upp mot din sten

Man talar om svarta hål, pappa
Du är ett svart hål mellan barndom och sjukdom
Mellan alla dessa domar

Så är jag fem år gammal och Silvia som vinkar efter dig
Så är jag tio år gammal och en ambulans kör upp på vår hala uppfart för att hämta dig
Så är jag femton år gammal och du ligger på en brits med intorkat blod vid munnen och talar om att inte gråta
Så är jag tjugo år gammal och jag gråter fanimig inte och inte är jag Silvia och inte finns det någon ambulans här inte

Här igen och vill veta din värld.