Jag flydde. Fina droppar av stinkande varm svett rann sakta ned för min panna och slog ned som kryssningsmissiler på den nakna vinylratten. Handen darrade. Tiden hade stannat av, en bur av metall och gummi som utslöt mig från allt jag lämmnade bakom mig. Radions dunkande takt fick mig att trycka foten allt närmre den varma ombonande mattan. Allt längre bort, bort från min sista gnutta hopp.

Dimman låg som tät sista svepning över den lilla blanka sjön.De yviga buskarna levde sina egna liv och undsläppte irriterande låten när jag stötte emot dom på min väg ned mot vattenbrynet. Björkar raka och stolta vädrade även dom sin avsky mot min närvaro och stänkte ned mig med kvarblivet regn så det isade till längs min ryggrad.

Vattnet skvalpar mot den gråa bryggan som är mitt sista slag.