Elva dagar in i november stod vi där
med himlen över oss och asfalten under våra sulor
Luften smakade frysgrader
men du förblev varm
Min kind letade efter hud,
ömtålig och mjuk
Genom flera lager av tyg och polyester

Vi hade passerat varandra många gånger
Men aldrig mötts
Förrän nu

Det var första kyssen
Läppar som var blöta och fnasiga
Munnar så fyllda av lust
Hungrande omslutningar

Jag minns
hur du drog din näsrygg mot min
Sökte efter mitt öra och viskade "jag älskar dig"
Mina fjärilar var som höga på amfetamin
Allt i magen tumlades runt som ett oroligt hav av känslor
Vågor
kraftiga och höga
Jag blev yr
Det var en känsla av frihet
Samma pirr som i en karusell
Och jag svarade
"Jag älskar dig också"
men hann att rädda mig själv
"eller... kanske imorgon"

Jag ville inte ge mig själv på en gång
Ville inte säga något förhastat
En osanning
Något som jag inte menade

Det var inte det att jag inte älskade dig från början
Det inser jag nu
Men hur skulle jag någonsin kunnat veta
att en bergochdalbana i magen
endast skulle kunna betyda
Kärlek