Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappa





Det såg ut som dina ögon var av bläck

men bläcket hade läckt ut och flödade över

ren skräck flödade mot mig




Jag värjde mig försökte skydda mig från svärtan

men den hade redan färgat ned mig

och blandats in i mig







Din smärta var kopplad till mig

jag förstod inte hur eller varför jag var ju bara ett barn






Du verkade ha något att meddela mig

men jag vände mig bort

jag gick min väg pappa




Vi två är häftade med varandra med band Min historia har knutits vid din


Mitt hus byggdes på ditt



En gång var vi förenade En gång fanns det kärlek Värme och kontakt

Det förstörde du Något inom dig ville förstöra kärleken i mig

Något inom dig ville förinta och döda den och du tillät det

Du förstörde mig, i blindhet eller som vaken

men jag tror att du grät






Jag var biljetten ut som du rev sönder

jag var ett hopp

som du grusade

jag var ett löfte som inte infriades






Och jag barnet tvingades se

omänskliga saker

utföra

vidunderliga saker




Jag gjorde allt

jag såg allt








Barnet såg

och blev stumt

och lade sig ned att dö








Och det är den döda nu som reser sig upp

Det är resterna av ett avlivat barn

som nu kippar

efter andan









Jag ville leva då

men det fanns ingen där




Jag ville andas

men hela kroppen var förlamad och förtvinad och kunde inte släppa in

ett enda andetag








Men är jag här nu

och vill ha mitt liv

Väck upp mig

visa mig att det går

visa mig att det finns en väg

visa mig att det finns några goda människor i denna tid













Fri vers (Fri form) av aagape
Läst 1717 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-09-08 21:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

aagape
aagape