stenmuren har jordats i sin fulla bredd - den har stämt lyktkäglans rikoschett i sin frånvända sida - vänt sitt ansikte från korväggen in i en dunge under lindverk av algiga grenars saktfärdiga - den har oljat snigelns muskel - i alven har den gröpt ner sitt bläck - och svalt varje kontur till en trevan - mellan tvinnad bark har den pålat sitt katrinmjuka plommonbeck - blinda fingerledskorta djur - ihoprullade, lena, vagt fosforescerande äggskalsfärgade larver och kluvna kapslar, tömda på frön - askspröda suggor under fossila pansar - allt detta har den ätit

inte långt härifrån
lägger du upp dina händer  
 
som strax intill  
 
 
är bara din vånda - det här

är bara din vånda

kärrets borstade stål - under januaris tomma kåpa -
skönjbara skisserade partier - kala lövträd -

bara en innehållslöst adekvat reflektion av tiden an - röstens kvävda gomsegel - härifrån och ända ner i rötternas ävjiga grenverk vid åns selvatten - bakom dämningen - ska ingenting tas ifrån dig -

du ska få ta med dig allt