............jag gör det bästa av de här fem gånger fem meterna och vänder omsorgsfullt den där stenen rätt som jag råkade lyfta på och råkade se under och hann med nöd och näppe blunda för och ser på den vackra ytan där det fina gråspräckliga granitmönstret är och tycker att den och alla hennes stenkamrater fyller ut det där utrymmet på fyra gånger fyra meter så vackert och fint och rofyllt och känner mig så lugn här så lugn nu när jag har stegat upp de där tre meterna åt ena hållet och förvissat mig om de tre meterna åt andra hållet och förstått att alla stenarna är utanför och inte längre stör här i den finstilta mullen den självklara jorden som rinner mellan mina fingrar och som inte hakar fast alls någonstans utan faller av när jag reser mig på knä eftersom himlen är ivägen när jag med min lugna blick måttar upp två gånger två meter och böjer mig ner och reder ett mjukt och vilsamt bo här i askan och känner att jag precis får plats i min kubikmeter............