Du viskade, för att inte orsaka
sprickor i luften omkring
Med mina andetag, under dina fingrar
kontrollerade du varje rörelse
Levde inte, utan dig
din närhet orsakade skyfall i mina vener
Träffsäkra impulser, trängde rakt in
i mitt inre genom din hud

Men du viskade, att livet
inte var något för dig
Att du glömt, vägen till gryningen
medan mörkret dansade i dina fotspår
Men du såg aldrig, månen som lös
över dig för att överrösta natten
Och att livet, hade räddat sig självt
om du låtit mitt hjärta slå sig in i ditt