Det var nog alla dem där
dagarna och åren
jag vaggade dig
du store man, som ett barn
jag reste dig upp
från allt damm
hjälpte dig hela vägen fram
när du stod på båda benen
vände du dig aldrig om

inte ett tack

Det var nog allt det där
du inte sa
olycklig kärlek är dödligt
och Jag
är ingenting att ha

Det var nog det
som fick mig hit
förnedrad som smuts
fastbunden runt ditt finger
utan en centimeter luft

Det var nog
din mjuka hud,
dina ögon och ditt leende
men mest av allt var det
ditt försvar
som jag kunde se rakt igenom
som fick mig
att stanna kvar

medan du såg igenom mitt

tog du en tegelsten i taget
byggde din vägg
och krossade mitt glas
i tusentals frågor
varenda en
besvarad
i en suck.