Solen drar sig undan för i dag,
medan skuggor – sakta och mjukt
börjar smeka min stad,
avslutar ljuset sin dagliga parad.
Den sista speglingen i floden,
duvor flyger i grupp –
de var de tappras mat!
Intermezzo för min stad,
kvällen faller mörk.
Nu vågar skuggan
ta sin nattliga promenad.
Människor som träffar människor
utan att avfyra ett skott!?
De åt tills i går av krigets beska gräs,
alla de som lever, alla de som –
kommer ihåg.
Natten är livet, dagen är dräparens vän.
Sov nu, den vilandes sömn
sov nu hjälten, sov allt levande,
sov min halvdöda stad.
Sov du trötte hjälte
Sarajevo min stad,
glöm aldrig, aldrig,
för då,
då kan det upprepas igen .