Det händer att jag tänker på dig.
Saknar att du finns när jag känner mig ensam.
Saknar fjärilarna i magen när jag ser in i dina ögon.
Jag vet inte ens vad du har för ögonfärg, men det spelar ingen roll.
Saknar att vakna brevid dig.
Känna mig betydelsefull och ompysslad och skit i hela fucking världen för du har mig och jag har dig och vi har varandra och allt kan dra åt helvete och saknar till och med nervositeten för jag vet att allt det där är bara i mitt huvud och du tycker om mig ändå.
Vi har inte träffats ännu.
Eller så kanske vi har det, bara att vi inte vet om det.
Någonstans mellan dans och regn av neon kanske vi någon gång gett varandra en kram i omedveten kärlek.
Och ibland kanske jag trott att han är du och du kanske tror att hon är jag och kanske allt bara inte blir av för att vi är lika lurade båda två.
Men det är okej.

Men ibland saknar jag dig lite.




Och ensamheten är mindre ensamt
när man är två