1.
När jag var liten
fanns gubbar och gummor
i överflöd
utspridda över landet
de svor åt oss
slog oss med käppar
och andra tillhyggen,
jagade oss med rullatorer.
Det var den funktion
gamlingar hade,
att göra livet
spännande för oss barn,
förse oss med
pallningsbara
äppelträd,
utgöra levande hinder
för gatufotbollen,
beslagta våra skateboards
vi stal alltid
tillbaks dom från deras
överbelastade balkonger.
Gubbar och gummor
samlar alltid
skräp och överflödiga ägodelar
på sina balkonger
Ändå tills något barn
på upptäcksfärd
fastnar bland bråten och dör
då städas genast allting bort.


2.
När jag var liten
fanns gubbar och gumor
i överflöd.
Vi la dem packade som sillar
ovanpå varandra,
det kallades långvården.
Det enda säkra stället
att låsa im dem på,
så vi arvtagare
visste var de fanns
och när döden inträffade.


3.

När jag var liten
och någon av de få
uteliggare som då
fanns råkade dö
samlades alla
familjerna i grannskapet
för att hedra den döde.
Vi samlades i en cirkel runt liket,
vi delade upp kroppen mellan oss.
Vi tänkte
bara för att den döde
inte haft ett hem
under sin livstid
så skulle han inte behöva
göra så efter sin död.
Vi kände alla ett
ansvar och ville
dela på bördan.
En fot fick bo
längst ner på gatan
underbenet ett nummer därifrån.
Vi kände oss som goda människor,
och behandlade kroppsdelarna väl,
de blev som delar av familjen.

4.
När jag var liten
satte jag och vännerna
eld på grejer
alla sorts grejer
här gjordes ingen åtskillnad
antändligt atrial var antändligt matrial
dagstidningar, gillestugor, personbilar
uthus, nallebjörnar, mextegelvillor
inget var säkert för våra
lekfulla fingrar och
klåfingriga tändstickor
Vi ville ha världen inrutad
i våra fyrkantiga askar
vi lät lågorna smeka himlen
det gav oss en känsla av trygghet
som ett skapande av vår egen sol,
vår värme mot omvärldens kyla